VÅR I LUFTEN

Ja, vår och vår, vi letade efter den på Bergianska men  förutom ett gäng vintergäck så var det tomt förutom några gamla ekar som såg lite vårglada ut ovanför Brunnsvikens isfria yta.

I går söndag städades det på balkongen och kaffe serverades för första gången på denna plats i år.

Temperaturen i denna pensionärskuvös nådde modiga 27 grader och detta var i skuggan!

Flyttfåglarna hade kommit

Och skriande sjöfågel hade också hittat hit.

Fyren Svenska Högarna gör oss sällskap nattetid men sina blänk var 15:e sekund. Vi är glada att det inte är en ljudfyr.

Havets simmande varelser kan nu komma upp från djupen och hälsa på oss nu när isen försvunnit från fjärdarna.

Sjöutmärkningen pågår för fullt och denna märkning är nog lite förvillande men det blir nog ordning så småningom. Kommer en Italiensk sjökapten kör han ju på grund oavsett märkning så vi kanske låter märkningen få stå som den gör. Notera det lilla dasset i nederkant.

Så blir det natt på balkongen och visst ser det trivsamt ut!

BARNVAKT

Numera har jag privilegiet att få prova på barnvaktsjobbet och det är fruktansvärt jobbigt som synes. Kul att få läsa serietidningar utan att skämmas är det i alla fall.

När jag var liten så fanns inget Lego, bara Brio byggklossar. Nu är det andra tider och problemet nu är att komma ner i golvnivå. När man väl är där kommer nästa problem. Man kommer inte upp. Bygga Lego är väldigt roligt och lärorikt.

Gossen D blir under stundom hungrig och vad är då bättre än köttbullar och spagetti.

Fyller man fyra år och önskar sig en blå marsipantårta så får man det förutom en massa presenter förstås. Firade redan tre dagar före den stora dagen så att mormor o morfar kunde vara med. Själva dagen firades i Sommarhuset i Storebro.

Notera unge herrns fina stol

Pingvin för en kväll

Det var längesedan jag präntade några rader på denna blogg men nu fick jag en anledning som heter duga. En frack och festklänningsinbjudan till chefsmiddag på den fantastiska mässen på Kavallerikasernen på gamla K1. Första gången jag bar frack var för några år sedan när Försvarsutbildarna firade 100 år och denna gång hyrde jag detta okomfortabla plagg. Insåg att pingvi-nerna går som de går. Troligen ryggskott.
Jag räknade med att med 70 års uppehåll mellan frackmiddagarna så skulle nästa gång bli när jag var 140 år så därav hyrfracken.
Nu kom den redan nu så min kära hustru gav mig frack och alla tillbehör i julklapp. Allt införskaffades och nu satt ju munderingen mycket bättre men långt ifrån bekväm.
Så här såg jag ut, foto taget hemma i hallen före inresan till storstaden.

Snygg eller hur? Min enda medalj erhölls vid min plutonchefsskolas 50-års jubileum 2010 på Livgardet.

Mycket kallt och osäkert om en taxi skulle ta sig in till stan, gjorde att vi tog tåget och gick från Östra station till KavKas. Gick alldeles utmärkt.
Uppe på mässen satt sju man från Arméns musikkår och spelade för oss så rappningen rasade.
Duktiga killar.

Så blev det välkomstdrink och hustru Agneta (till höger) höll sig framme och norpade ett glas.

Mingel och så blev det middag i pelarsalen, den bestod av en entrérätt bestående av kräftröra med färskost och drycken var Zonnebloem.
Varmrätten, renfilé med gräddig murkelsås, klyftpotatis och rönnbärsgelé och vinet Mezza coroma Laqvein.
Kaffe och avec avslutade måltiden.

Bland de 70-tal inbjudna, nästan alla i uniformer och massor med medaljer, fick jag en mycket förnämlig plats mitt emot chefen för Livgardesgruppen, överste-löjtnanten P som givetvis hade sin hustru till bordet. Jag hade min egen jag. Hon gillar för övrigt inte att jag skriver fullständigt namn på soldaterna, inte ens en överstelöjtnant. Fast Peter heter han i alla fall.

Titta här, där sitter herrskapet Cedervall och slevar i sig renfilé så murklorna stänker.
Nåja, det framgår inte men vi hade i alla fall slevat, här ser det snarast ut som om någon håller ett tal som är alldeles för långt och tråkigt.

Det blev dags för att lätta på trycket och jag begav mig ut till herrtoan. Fort knox är ingenting mot att komma rätt när man skall hitta själva verktyget för att kunna lätta på detta tryck. Först långbrallorna, det gick ju bra. Sedan frackskjortan som var ett visst hinder. Nästa plagg var mina norska långkalsingar och då blev det knepigt värre och därunder mina vanliga kortkallingar. Det tog sin tid men operationen lyckades tack och lov. På väg tillbaka passerar man kapprummet och jag begriper inte hur alla de uniformerade gossarna kunde ta rätt mössa när det gick hem med tanke på vin och avéc.

Apropå avéc, här sitter vi vid bordsändan och sörplar i oss denna (punsch) med kaffe i flygarrummet.

Så kom vi slutligen hem där vi snabbt klädde om och satte en liten knorr på dagens äventyr med en ½-flaska rosébubbel.
Ja se det var en riktigt lyckad dag!