Pingvin för en kväll

Det var längesedan jag präntade några rader på denna blogg men nu fick jag en anledning som heter duga. En frack och festklänningsinbjudan till chefsmiddag på den fantastiska mässen på Kavallerikasernen på gamla K1. Första gången jag bar frack var för några år sedan när Försvarsutbildarna firade 100 år och denna gång hyrde jag detta okomfortabla plagg. Insåg att pingvi-nerna går som de går. Troligen ryggskott.
Jag räknade med att med 70 års uppehåll mellan frackmiddagarna så skulle nästa gång bli när jag var 140 år så därav hyrfracken.
Nu kom den redan nu så min kära hustru gav mig frack och alla tillbehör i julklapp. Allt införskaffades och nu satt ju munderingen mycket bättre men långt ifrån bekväm.
Så här såg jag ut, foto taget hemma i hallen före inresan till storstaden.

Snygg eller hur? Min enda medalj erhölls vid min plutonchefsskolas 50-års jubileum 2010 på Livgardet.

Mycket kallt och osäkert om en taxi skulle ta sig in till stan, gjorde att vi tog tåget och gick från Östra station till KavKas. Gick alldeles utmärkt.
Uppe på mässen satt sju man från Arméns musikkår och spelade för oss så rappningen rasade.
Duktiga killar.

Så blev det välkomstdrink och hustru Agneta (till höger) höll sig framme och norpade ett glas.

Mingel och så blev det middag i pelarsalen, den bestod av en entrérätt bestående av kräftröra med färskost och drycken var Zonnebloem.
Varmrätten, renfilé med gräddig murkelsås, klyftpotatis och rönnbärsgelé och vinet Mezza coroma Laqvein.
Kaffe och avec avslutade måltiden.

Bland de 70-tal inbjudna, nästan alla i uniformer och massor med medaljer, fick jag en mycket förnämlig plats mitt emot chefen för Livgardesgruppen, överste-löjtnanten P som givetvis hade sin hustru till bordet. Jag hade min egen jag. Hon gillar för övrigt inte att jag skriver fullständigt namn på soldaterna, inte ens en överstelöjtnant. Fast Peter heter han i alla fall.

Titta här, där sitter herrskapet Cedervall och slevar i sig renfilé så murklorna stänker.
Nåja, det framgår inte men vi hade i alla fall slevat, här ser det snarast ut som om någon håller ett tal som är alldeles för långt och tråkigt.

Det blev dags för att lätta på trycket och jag begav mig ut till herrtoan. Fort knox är ingenting mot att komma rätt när man skall hitta själva verktyget för att kunna lätta på detta tryck. Först långbrallorna, det gick ju bra. Sedan frackskjortan som var ett visst hinder. Nästa plagg var mina norska långkalsingar och då blev det knepigt värre och därunder mina vanliga kortkallingar. Det tog sin tid men operationen lyckades tack och lov. På väg tillbaka passerar man kapprummet och jag begriper inte hur alla de uniformerade gossarna kunde ta rätt mössa när det gick hem med tanke på vin och avéc.

Apropå avéc, här sitter vi vid bordsändan och sörplar i oss denna (punsch) med kaffe i flygarrummet.

Så kom vi slutligen hem där vi snabbt klädde om och satte en liten knorr på dagens äventyr med en ½-flaska rosébubbel.
Ja se det var en riktigt lyckad dag!