Fuerteventura igen

Äntligen en solochbadresa. Det var länge sedan om man inte räknar med Singaporeresorna förstås, där var det både varmt och soligt och poolen fanns alltid utanför dörren men badstranden var obefintlig.
Nu blev det  alltså Fuerteventura Imperial som gällde eftersom Solresor föredragit att sluta med Jandia Princess där vi varit fyra gånger och älskade det stället. Nå, det nya hotellet var väl inte så puckelryggigt, bra service, god mat, en ofantligt stor matsal och därmed en ljudnivå i stil med värsta skolan kan tänka. Står man på vår balkong och blickar norrut så ser man vårt gamla hotell några hundra meter bort. Det är den där höga, iögonfallande byggnaden som reser sig som en kyrka mot himlen men vi fick nöja oss med att titta på avstånd.

Här en annan intressant del av vår anläggning, ingången till matsalen, den ser lite oansenlig ut men milde Moses vad stor den var innanför.

Här en typisk mattallrik från buffén och till middagen stod en obligatorisk enlitersfalska med rött vin. Hyfsat drickbar.

Och här en liten del av öarna med dignande matuppläggningar. Ser man efter noga så går det en halv fru Cedervall i vänsterkanten av fotot.

Vi hade beställt havsutsikt och det fick vi, ungefär 180 grader, så vi får inte klaga. I öster stiger ju solen upp och eftersom vi hade morgonsol så anar man att vårt rum vette åt det hållet.

Här ser vi ungefär 50 procent av vårt rum som innehöll både liten kyl och ett kassaskåp som man programmerade själv. Av någon anledning så lyckades äkta hälften göra något så att ingen kunde komma in i det, inte ens vi själva, så vi ringde efter hjälp och inom en halvtimme kom en prydlig säkerhetskille som borde kunna få ett mer lönande jobb än på detta hotell. Han kom in i skåpet på ett par minuter och det var inte ett Franz Jägerskåp. Därefter fick jag själv ansvara för både upp och inlåsning i skåpet. Fru C vägrade att röra vid det.

Några kilometer bort ligger den lilla staden Morro Jable och dit kan man ta sig gående längs stranden, buss eller taxi. Någon gångväg finns inte. Vi strandgick alltså och bitvis fick vi leka bergget (sån där med horn ni vet) och hoppa på lavastenarna med risk för både benbrytning och näsblod men vi klarade oss. Inne i staden kan man inte göra annat en lite shopping, ta en öl eller som här en fikapaus utan kanelbulle.

Tillbaka till matsalen, man hade ofta något tema till middagen, denna gång Österrike och därmed kunde man få en wienerschnitzel som inte hade vare sig citron, ansjovis eller kapris men någon svampsås och några kokta grönsaker fick ersätta det felande. Plus en liter rödvin förstås. Från Spanien.

När det var dags för desserterna så blev ofta vårt val några skivor emmentaler eller maasdamer med melon. Deras grönmögelost var helt OK och brieosten superb. Det fanns också en ost som skyltades med "ost från ko". Den kunde man gärna stå över. Det var inte alla gånger som man kunde motstå frestelsen att ta något från gottebordet, det syns tydligt på detta foto i form av en hög med grädde och några andra kaloristinna ingredienser.

Obligatorisk avslutning på dagen efter intagen middag blev en Irish Coffee. Nu kunde man inte prestera detta i baren uppe vid receptionen utan vi kompromissade oss fram till Kaffe med mjölk som ringlades över med whisky. Det var ganska käckt och gick att dricka. Vi satte oss utanför anläggningen och drack denna goda blandning medan vi kunde beskåda alla konstiga människor som gick in och ut ur huset.

Det blev en trevlig vecka, havsbad en enda gång och det var den sista dagen. Övriga dagar var havet riktigt översvallande och lämpade sig inte för något annat än att drunkna i. Det fanns ett antal pooler som fram på dagarna blev tämligen överbefolkade men vi hittade en familjepool där det gick att få tag på varsin solstol så allt ordnade sig till det bästa.
Vissta ja, vi var ju i Morro Jable dit vi hade gått men hem tog vi taxi.
Vi åkte dit en gång till och denna gång tog vi bussen. Jag köpte ett par skjortor, vi tog varsin öl, kaffe och så taxi hem. Det var säkrast, vem visste vart bussarna gick?
Bussen till flygplatsen klockan halvsex på morgonen hade en hejare till chaufför och det var med ett samfällt nödrop som kom från passagerarna när bussen höll på att köra ut i den mörka terrängen i en skarp högerkurva. Därefter tog han det betydligt lugnare. Flygmaten hem var köttfärsröra och pasta. På ditvägen var det köttbullar. Tänka sig.