Tittut, här är jag igen med min egen, nu uppfräschade sida som jag tycker är mycket vacker.
Det har ju inte hänt så mycket sedan mitt förra inlägg förutom att vi i söndags vandrade runt på Skepps och Kastellholmarna samt drack en kopp kaffe (27 kronor styck) och två bullar utformade som en fläta (28 kronor styck) på Moderna muséets Café. Det må vara dyrt men är man kaffetörstig så är man.
I lördags var mor på kavallerikasernen och jag blev lämnad ensam mest hela dagen så jag började friskt med att baka 32 kanelbullar och använde för första gången den nya ugnen för ändamålet. Jag drog ner termostaten till 225 grader och körde varmluft. Ganska snart var det två yttersta bullarna svarta. Resten såg lika degiga ut som de var när de skjutsades in i ugnen. Slog av fläkten och höjde temperaturen till normala 250 grader samt slängde kolbullarna. Nu gick det galant och jag var 30 bullar rikare utifall det skulle dyka upp något barnbarn.
Så blev det en liten Jansson för infrysning och medtagning till Storebro i påsk. Nu luktade det ganska lattjo i köket.
2 ankbröst togs fram, apelsinsås tillreddes, apelsinklyftor blev till filéer, ett mycket kladdigt och nervpåfrestande göra. Redningen har jag visst nämnt på någon annan kommentar eller sida. Har glömt vilket, men det handlade om vin och maizena i någon slags förening.
Den här rätten har jag gjort förut och är fruktansvärd god. Jag hade ju en flaska Tjattenöff-du-papp kvar sedan min födelsedag förra året och den fick nu ackompanjera festmåltiden.
Tycker familjen om stekt anka så kan jag åtaga mig att laga denna middag någon gång och jag tar gärna emot hjälp med apelsinerna, de är inte roliga att ha att göra med.
Idag, tisdag, så har jag i alla fall gått till Arninge och köpt en Salami, har för mig att Niklas gillar sånt.
Och så har jag fått en snygg bloggsida. Om det nu lyckades förstås.
Kram så mycket