Jahaja. tänkte jag skulle skriva ifatt efter närmare två års bortovaro från min blogg. mycket har hänt och jag skall med hjälp av bilder återskapa en del av vad som skett

Kära hustrun fyllde 70 bast och detta firades, precis som min egen 70årsdag på kavallerikasernens mäss, denna gång med barn och barnbarn samt en massa andra figurer. bilden visar dotter J med gossen Dexter väntande på när gossens pappa skulle få igång bildvisningen över mormors första år här i livet. Succé blev det.

Nyligen hade Eriksdalshallen en simtävling "vinterneptuniaden" där dotterdotter Dina från Täby sim

deltog i tre grenar. I den första blev det silver, i den andra brons och i den tredje, en lagkapp,låg hennes lag 6 sekunder efter vid växlingen. Den lilla damen sam som aldrig förr. Tog in och vann GULD för sitt lag. Hon lär ha varit 9 sekunder snabbare på sträckan än tvåan.Morföräldrarrna. satt nere på Fuerteventura och kunde inte vara med. här några bilder

 

 

Här några bilder från tävlingen och de fina medaljerna.på den sista bilden ses vår tjej på prispallen till vänster på guldplatsen bland de svartklädda flickorna, och till höger bland de ljusklädda.

Vår semestervecka på Fuerteventura var sval och blåsig och vi fick roa oss med att äta dricka och åka taxi till närmaste by, Moro bello, två gånger. Därutöver åkte vi buss till djurparken Oasis Park, mycket att se här kommer foton från den utflykten. Giraffer, fågeluppvisning (asiatisk örn) med mera. sedan följer en lunch som denna gång bestod av nyttigheter för det dålig samvetets skull, dock drack jag vitt vin till, någon hejd får det ju vara, därefter de sorgliga resterna av måltiden. sista kortet är taget från vår balkong och nog var det havsutsikt alltid.sammanfattningsvis var det en fin och vilsam vecka.

Tyvärr är bloggen och jag inte ense om ordningen på bilderna, den gör som den vill så ni får själva para ihop min text med rätt bild.

En vacker sensommardag tog vi en båttur från Nybroplan till Artipelag som ligger nära Gustafsberg på Värmdölandet. En helt fantastisk anläggning som bör beses. bilden är tagen ute i det fria där A luftar av sig

Får väl avsluta med denna bild men det det bör påpekas att vi hade ett kärt besök förra sommaren av alla Kjellbergarna från Vara, har ju inte setts sedan Azorerna 2007 denna gång med 4 härliga ungar då, 2007, endast charmtrollet Timmie.
Skall försöka skriva lite oftare hädanefter, det är ju faktiskt ganska kul!
Stig

 

VÅR I LUFTEN

Ja, vår och vår, vi letade efter den på Bergianska men  förutom ett gäng vintergäck så var det tomt förutom några gamla ekar som såg lite vårglada ut ovanför Brunnsvikens isfria yta.

I går söndag städades det på balkongen och kaffe serverades för första gången på denna plats i år.

Temperaturen i denna pensionärskuvös nådde modiga 27 grader och detta var i skuggan!

Flyttfåglarna hade kommit

Och skriande sjöfågel hade också hittat hit.

Fyren Svenska Högarna gör oss sällskap nattetid men sina blänk var 15:e sekund. Vi är glada att det inte är en ljudfyr.

Havets simmande varelser kan nu komma upp från djupen och hälsa på oss nu när isen försvunnit från fjärdarna.

Sjöutmärkningen pågår för fullt och denna märkning är nog lite förvillande men det blir nog ordning så småningom. Kommer en Italiensk sjökapten kör han ju på grund oavsett märkning så vi kanske låter märkningen få stå som den gör. Notera det lilla dasset i nederkant.

Så blir det natt på balkongen och visst ser det trivsamt ut!

BARNVAKT

Numera har jag privilegiet att få prova på barnvaktsjobbet och det är fruktansvärt jobbigt som synes. Kul att få läsa serietidningar utan att skämmas är det i alla fall.

När jag var liten så fanns inget Lego, bara Brio byggklossar. Nu är det andra tider och problemet nu är att komma ner i golvnivå. När man väl är där kommer nästa problem. Man kommer inte upp. Bygga Lego är väldigt roligt och lärorikt.

Gossen D blir under stundom hungrig och vad är då bättre än köttbullar och spagetti.

Fyller man fyra år och önskar sig en blå marsipantårta så får man det förutom en massa presenter förstås. Firade redan tre dagar före den stora dagen så att mormor o morfar kunde vara med. Själva dagen firades i Sommarhuset i Storebro.

Notera unge herrns fina stol

Pingvin för en kväll

Det var längesedan jag präntade några rader på denna blogg men nu fick jag en anledning som heter duga. En frack och festklänningsinbjudan till chefsmiddag på den fantastiska mässen på Kavallerikasernen på gamla K1. Första gången jag bar frack var för några år sedan när Försvarsutbildarna firade 100 år och denna gång hyrde jag detta okomfortabla plagg. Insåg att pingvi-nerna går som de går. Troligen ryggskott.
Jag räknade med att med 70 års uppehåll mellan frackmiddagarna så skulle nästa gång bli när jag var 140 år så därav hyrfracken.
Nu kom den redan nu så min kära hustru gav mig frack och alla tillbehör i julklapp. Allt införskaffades och nu satt ju munderingen mycket bättre men långt ifrån bekväm.
Så här såg jag ut, foto taget hemma i hallen före inresan till storstaden.

Snygg eller hur? Min enda medalj erhölls vid min plutonchefsskolas 50-års jubileum 2010 på Livgardet.

Mycket kallt och osäkert om en taxi skulle ta sig in till stan, gjorde att vi tog tåget och gick från Östra station till KavKas. Gick alldeles utmärkt.
Uppe på mässen satt sju man från Arméns musikkår och spelade för oss så rappningen rasade.
Duktiga killar.

Så blev det välkomstdrink och hustru Agneta (till höger) höll sig framme och norpade ett glas.

Mingel och så blev det middag i pelarsalen, den bestod av en entrérätt bestående av kräftröra med färskost och drycken var Zonnebloem.
Varmrätten, renfilé med gräddig murkelsås, klyftpotatis och rönnbärsgelé och vinet Mezza coroma Laqvein.
Kaffe och avec avslutade måltiden.

Bland de 70-tal inbjudna, nästan alla i uniformer och massor med medaljer, fick jag en mycket förnämlig plats mitt emot chefen för Livgardesgruppen, överste-löjtnanten P som givetvis hade sin hustru till bordet. Jag hade min egen jag. Hon gillar för övrigt inte att jag skriver fullständigt namn på soldaterna, inte ens en överstelöjtnant. Fast Peter heter han i alla fall.

Titta här, där sitter herrskapet Cedervall och slevar i sig renfilé så murklorna stänker.
Nåja, det framgår inte men vi hade i alla fall slevat, här ser det snarast ut som om någon håller ett tal som är alldeles för långt och tråkigt.

Det blev dags för att lätta på trycket och jag begav mig ut till herrtoan. Fort knox är ingenting mot att komma rätt när man skall hitta själva verktyget för att kunna lätta på detta tryck. Först långbrallorna, det gick ju bra. Sedan frackskjortan som var ett visst hinder. Nästa plagg var mina norska långkalsingar och då blev det knepigt värre och därunder mina vanliga kortkallingar. Det tog sin tid men operationen lyckades tack och lov. På väg tillbaka passerar man kapprummet och jag begriper inte hur alla de uniformerade gossarna kunde ta rätt mössa när det gick hem med tanke på vin och avéc.

Apropå avéc, här sitter vi vid bordsändan och sörplar i oss denna (punsch) med kaffe i flygarrummet.

Så kom vi slutligen hem där vi snabbt klädde om och satte en liten knorr på dagens äventyr med en ½-flaska rosébubbel.
Ja se det var en riktigt lyckad dag!

Fuerteventura igen

Äntligen en solochbadresa. Det var länge sedan om man inte räknar med Singaporeresorna förstås, där var det både varmt och soligt och poolen fanns alltid utanför dörren men badstranden var obefintlig.
Nu blev det  alltså Fuerteventura Imperial som gällde eftersom Solresor föredragit att sluta med Jandia Princess där vi varit fyra gånger och älskade det stället. Nå, det nya hotellet var väl inte så puckelryggigt, bra service, god mat, en ofantligt stor matsal och därmed en ljudnivå i stil med värsta skolan kan tänka. Står man på vår balkong och blickar norrut så ser man vårt gamla hotell några hundra meter bort. Det är den där höga, iögonfallande byggnaden som reser sig som en kyrka mot himlen men vi fick nöja oss med att titta på avstånd.

Här en annan intressant del av vår anläggning, ingången till matsalen, den ser lite oansenlig ut men milde Moses vad stor den var innanför.

Här en typisk mattallrik från buffén och till middagen stod en obligatorisk enlitersfalska med rött vin. Hyfsat drickbar.

Och här en liten del av öarna med dignande matuppläggningar. Ser man efter noga så går det en halv fru Cedervall i vänsterkanten av fotot.

Vi hade beställt havsutsikt och det fick vi, ungefär 180 grader, så vi får inte klaga. I öster stiger ju solen upp och eftersom vi hade morgonsol så anar man att vårt rum vette åt det hållet.

Här ser vi ungefär 50 procent av vårt rum som innehöll både liten kyl och ett kassaskåp som man programmerade själv. Av någon anledning så lyckades äkta hälften göra något så att ingen kunde komma in i det, inte ens vi själva, så vi ringde efter hjälp och inom en halvtimme kom en prydlig säkerhetskille som borde kunna få ett mer lönande jobb än på detta hotell. Han kom in i skåpet på ett par minuter och det var inte ett Franz Jägerskåp. Därefter fick jag själv ansvara för både upp och inlåsning i skåpet. Fru C vägrade att röra vid det.

Några kilometer bort ligger den lilla staden Morro Jable och dit kan man ta sig gående längs stranden, buss eller taxi. Någon gångväg finns inte. Vi strandgick alltså och bitvis fick vi leka bergget (sån där med horn ni vet) och hoppa på lavastenarna med risk för både benbrytning och näsblod men vi klarade oss. Inne i staden kan man inte göra annat en lite shopping, ta en öl eller som här en fikapaus utan kanelbulle.

Tillbaka till matsalen, man hade ofta något tema till middagen, denna gång Österrike och därmed kunde man få en wienerschnitzel som inte hade vare sig citron, ansjovis eller kapris men någon svampsås och några kokta grönsaker fick ersätta det felande. Plus en liter rödvin förstås. Från Spanien.

När det var dags för desserterna så blev ofta vårt val några skivor emmentaler eller maasdamer med melon. Deras grönmögelost var helt OK och brieosten superb. Det fanns också en ost som skyltades med "ost från ko". Den kunde man gärna stå över. Det var inte alla gånger som man kunde motstå frestelsen att ta något från gottebordet, det syns tydligt på detta foto i form av en hög med grädde och några andra kaloristinna ingredienser.

Obligatorisk avslutning på dagen efter intagen middag blev en Irish Coffee. Nu kunde man inte prestera detta i baren uppe vid receptionen utan vi kompromissade oss fram till Kaffe med mjölk som ringlades över med whisky. Det var ganska käckt och gick att dricka. Vi satte oss utanför anläggningen och drack denna goda blandning medan vi kunde beskåda alla konstiga människor som gick in och ut ur huset.

Det blev en trevlig vecka, havsbad en enda gång och det var den sista dagen. Övriga dagar var havet riktigt översvallande och lämpade sig inte för något annat än att drunkna i. Det fanns ett antal pooler som fram på dagarna blev tämligen överbefolkade men vi hittade en familjepool där det gick att få tag på varsin solstol så allt ordnade sig till det bästa.
Vissta ja, vi var ju i Morro Jable dit vi hade gått men hem tog vi taxi.
Vi åkte dit en gång till och denna gång tog vi bussen. Jag köpte ett par skjortor, vi tog varsin öl, kaffe och så taxi hem. Det var säkrast, vem visste vart bussarna gick?
Bussen till flygplatsen klockan halvsex på morgonen hade en hejare till chaufför och det var med ett samfällt nödrop som kom från passagerarna när bussen höll på att köra ut i den mörka terrängen i en skarp högerkurva. Därefter tog han det betydligt lugnare. Flygmaten hem var köttfärsröra och pasta. På ditvägen var det köttbullar. Tänka sig.

Arbetsseminarium i Tallinn

Denna gång så blev det årliga seminariet förvandlat till en resa till Tallinn med en arbetsdag och en fridag i Tallinn och för de som så önskade, två fridagar. Föreningen bjöd på resan, mat ombord, frukostar och hotell. Allt därutöver fick deltagarna betala själva. De medlemmar som inte var kallade fick följa med men då betala allt själva. Det kom ett par stycken, bland andra en sällsynt medlem från Örebro med dialekt och allt.
Överresan startade den 6:e oktober och vid tvåtiden satt vi i en första konferens fram till dess båten avgick klockan 18. Så blev det Buffékäk och detta är ju inte speciellt upphetsande. Ute på Ålandshav träffade vi på den hårda vind som SMHI utlovat och natten blev tämligen sömnlös i kulingen eller vad det nu var. Kulingvarning var i alla fall utfärdad.
Frukost och väl i hamn så äntrade vi en buss för ett par timmars sightseeing. Bussen var sprillans ny och detta var den lilla bussens jungfrufärd.

Vi stannade vid en park med en fantastisk höstblomning och denna bild blev speciellt bra eftersom inga medlemmar förstörde helhetsintrycket.

Vi promenerade runt i denna park och njöt av den svala höstluften och blomsterprakten. På denna bild fastnade ett antal av medlemmarna. Från vänster ses Ulla, Bengt, Leif och Christer. I högra gruppen ses ordförande Nisse, Arne från Örebro, baksidan av vice ordföranden Olle och Kjell samt några oidentifierade personer.

Så var det dags för lunch på egen hand. Jag och hustru Agneta tog ett närliggande matställe från hotellet räknat där vi avnjöt en liten men god laxtartar med inhemskt öl. Nåja, så hemskt var inte ölet men man blev inte uppkäftig av det.

Sedan blev det arbete resten av dagen, så kallad brainstorming, men jag tog med mig min personal, det vill säga en av Valberedningen, Kerstin. Stefan, den andre medlemmen var inte med. Därför satte vi oss i vårt rum och gick igenom läget inför stämman i februari.
Vi samlades i foajen och drog iväg till "Gamla stan" där alla utom två slank ner i en rysk restaurang och vi fick ett långbord där man slapp höra något från andra ändan, så långt var det.
Här ett foto taget från min plats vid den bortre änden. Där kan man från vänster se och njuta anblicken av den glada örebroaren Arne, Maggan med servettringen insatt i glasögonen, varför vet jag inte, tror inte att man ser bättre med denna ring som förresten gick att äta upp. Intill denna dam sitter Nisse. Förutan Nisse hade denna resa inte blivit av för det är han som bestämmer. Därefter ser man Agnetas högerarm och hand som helt omilitäriskt pekar med bara ETT finger och inte hela handen.

Se så nyktra och fina paret Cedervall är men då skall man veta att detta är före två öl och två vodka. Var.

Vodkan slås upp av trevliga servitriser från en meters höjd och inte spiller de något. För att inte missförstås så är det vodkaflaskan som är på en meters höjd och inte servitrisen.

Vad åt vi då? Jo, det framgår av denna bild. Gott var det i alla fall, skriv upp det!

Under måltiden uppträdde vackert klädda flickor bakom min rygg (en meter ungefär) Sprattlade gjorde de och tjöt som ånglok.

När vi så småningom avslutat måltiden tyckte min hustru sig se en stor rysk brunbjörn iklädd huvudbonad vid utgången av restaurangen. Det var naturligtvis hallucinationer framkallade av spritförtäringen men jag tog i alla fall en bild så att hon skulle bli förevigad med denna hallucination. Se själva.

Lördagen tillbringade vi mestadels i den gamla staden och levde på en kopp kaffe med Budapeststubbe på Café Reval. Havet var tämligen stilla under återresan och vi fick en mödosam promenad från terminalen till Östra station eftersom SL dragit in sina bussar från området.