Den 17 juni invigde konungen Pansarmuseet Garnisonen i Strängnäs och det är klart att vi måste åka dit och titta. Det gavs två möjligheter. Det första med Hemvärnets Veteraner nu i lördags och Trängen har en resa i oktober då vi befinner oss på en solig strand på Fuerteventura. Det blev naturligtvis i lördags med Veteranerna. Bussen, en utrangerad buss från Livgardet, hade min Plutonchefskollega Kurt fått till skänks av Livgardet och rustat upp till trafikdugligt skick och denna klenod skulle nu ta oss till Strängnäs.
Första etappen blev ett förmiddagsuppehåll till HVSS där vi först besökte Hemvärnsmuseet där nostalgin var mördande.
Här ser vi en koklotta med sitt Alfakök samt ett par stolta Landstormsgubbar som inte ser alltför farliga ut.
HVSS står för Hemvärnets Stridsskola och där finns förstås en matsal och där intog vi förmiddagsfika och en god ostsmörgås. Redaktionen för tidningen HemvärnsNytt lät sig väl smaka.
Så fortsatte färden genom det soliga Södermanland till Strängnäs där vi trädde in i det allra heligaste. Vi var för många för att vara en grupp och splittrades därför upp i tvenne och vi fick varsin, väl påläst, guide under vår dryga två timmars genomgång av lokalerna. Här en översiktsbild av en liten del av anläggningen.
En annorlunda stridsvagn var denna. Namnet är 103 och är väl mera känd som stridsvagn S.
Här ser vi halva styrkan vid 50 ton pansar försedd med en ärtbössa modell grov. Inga dåliga grejer!
Mycket mycket mer fanns att beskåda så jag får väl i vanlig ordning rekommendera ett besök. Avslutningsvis så fanns denna gosse placerad och jag begriper absolut inte vad en sjömanskille hade där att göra.
Därefter intogs en rejäl portion lunch på en restaurang i närheten och på tallriken låg ett lager stekt potatis, på denna balanserade en pannbiff och över denna rikligt med sås som skulle innehålla murklor men dessa murklor var misstänkt lika vanliga champinjoner. Lingonsylt och inlagd gurka hörde till liksom sallad och vatten, lättöl och liknande. Mätta blev vi och därefter anträddes återfärden till Stockholm över Enköping. Ditresa gick den södra vägen över Södertälje är väl för ordningens skull bäst att tillägga.
God fortsättning på den soliga hösten!
Hej alla mina kära bloggkompisar, det är visst bara jag som skriver något för tillfället och jag läser gärna vad jag har skrivit. Det blir liksom en liten överaskning varje gång när jag ser vad jag gjort.
Den fjärde september så var det dags igen för den årliga Flygdagen i Vallentuna och denna gång så var vädret nästan perfekt, några små moln bara men inget regn.
Så fortsätter vi alltså vår vistelse i Storebro, helt utelämnade. Familjen Johansson, det vill säga Ingegerd o Börje med vovven Doglas, tidigare omnämnd i min blogg från i somras, tittade in när de var på väg till en stuga de kan disponera då och då. Denna stuga är belägen en bit söder om Hultsfred cirka 4 mil från oss i Storebro.
Några dagar senare så gästade de oss på riktigt och bjöds på både grillat och kaffe. Vi fick en åktur i deras bil och valde vägen från Storebro mot Pelarne. Med svampkorgar i högsta hugg så vandrade vi in i skogen och hittade faktiskt några kantareller, en fårticka och några höstisar samt denna ståtliga vad det nu är. Tyckte den var vacker men den återförpassades till platsen där den var född.
Måste ju medge att våra egna utflykter i Storebroskogarna gav platt intet så vi tog tacksamt emot en halv korg med kantareller som I inte orkat rensa dagen innan. De hade gått in i skogen och hittat ett helt fält med denna goda svamp och med de vi nu hade hittat så blev det i alla fall några burkar till frysen.
Vädret var ibland ganska så bra och en dag dristade vi oss ner till badplatsen i Storebros något kalla sjö vilket rinns igenom av Stångån som verkar rinna upp någonstans i Nordpolen.
Här finns i alla fall ett påtagligt bevis på att jag sänkte mig i detta våta element.
Maten varierade, vi hade fått order att äta upp det som fanns i husets frys och kyl och detta kompletterades med sporadiska inköp i byns ICA-Nära-butik. Den var inte speciellt välförsedd utan det blev även bussresor till Vimmerby där större affärer förgyllde tillvaron. Där fanns också ett strålande bra konditori samt Systemet. Man skall inte klaga.
En lyckad middag blev stekta rödspättor med kokt potatis, creme fraiche och Niklas egenhändigt odlade rödbetor samt öl och norsk snaps. Det blev en riktig fest det.
Natten till den lördag då det var marknad i Hultsfred så sköts en man på marknadsplatsen. Detta hindrade inte oss att ta bussen dit och vi vandrade några timmar i denna stora men ostrukturerade marknad. Vi hittade en del saker såsom jägarstrumpor, griffeltavla och flatrökt ål och så drack vi kaffe med en påse innehållande liten bulle och 2 små kakor till kaffet. Ingen sköt på oss och vi åkte tillbaka till vårt tillfälliga hem där måltiden naturligtvis blev ålen, äggröran, gräslök och en liten nubbe till. Det var ju i alla fall lördag. Om det var den rökta ålen som gjorde att brandlarmet började tjuta är inte helt klarlagt.
Vi drog oss upp i den närliggande skogen titt som tätt och det blev en del lingon som framgår av bilden. Blåbär fanns det massor av men där tog vi inte mer än att det räckte till ett par burkar sylt.
Och det blev faktiskt några kantareller till.
Tiden i huset ägnades åt att läsa, lösa korsord och titta på medhavda och nyinköpta DVD-filmer. Även TV´n fick roa oss ibland. Själv har jag lärt mig att hugga ved av min fader när jag var en liten knatte. Pappa fixade en egen yxa till mig och det där med att hugga ved är en favoritsysselsättning om tillfälle erbjuds. Det gjorde det eftersom vi tog ner ett träd av okänt ursprung i påskas. Se blogg från den tiden. Jag högg upp det som gick att hugga med den yxa som fanns till hands och det blev faktiskt en del och jag fick hyfsat med motion.
Åter på plats efter småländska äventyr från den 10 augusti till den 2 september. Orsaken till detta var två, nämligen egen dotters 40-årsdag och att hon befann sig i Storebro på den stora dagen den 12 augusti. Den andra orsaken var att familjen Larsson behövde vår lägenhet för att få våra älskade två äldsta barnbarn närmare sin nya skola i Täby som de nu skulle börja i enär skolan i Singapore var väl avlägsen. Det hade inte varit någon hit att pendla mellan Storebro och Täby dagligen heller.
Bra tyckte vi, nu skulle det plockas kantareller!
Den tolfte på morgonen så smög sig en mamma och pappa, en svärson och tre spända barnbarn uppför trappan till den inte ont anande födelsedagsbarnet. Hennes make är en mycket omsorgsfull make som synes.
Senare på dagen blev det givetvis god mat och därefter gräddtårta, kaffe och avec.
En utflykt till ett trevligt ställe närmare Vimmerby, en gammal bodgård kan man förmoda, där man kunde få i sig livsnödvändiga saker som Pizza om man nu ville ha det. Det ville alla och det var ganska gott men väldigt snålt med räkor på räkpizzorna men dyra var de. Själv insåg jag faran i tid och tog salami på pizzan, ett betydligt bättre val.
Det kom till vår kännedom att det fanns en häst, en tjej som kunde tänkas att sadla den och leda den runt på gården. Först ut blev M som fick kränga på sig en ridhjälm och fick hjälp att bli upputtad på kreaturet. Så bar det av i maklig takt runt nejden.
Unga fröken Di skulle naturligtvis också rida och hon fick uppleva samma svindlande känsla som brorsan när det bar av över markerna.
Broder Dx nöjde sig med att mata en kanin med maskrosblad tills kaninen blev vådligt mätt, rapade och inte ville ha mer.
Bor man en mil söder om Vimmerby så är det självklart att man åker in till denna Pippitokiga stad som är överfull med Astrid Lindgrens alla välkända sagonamn och andra saker som man relaterar till henne. Så det blev ALV, det vill säga Astrid Lindgrens värld, en anläggning väl värd att besöka måste jag erkänna trots att jag var mycket skeptisk från början.
Vi tillbringade hela dagen på platsen och vid ett tillfälle fick jag in både 40-åringen och alla tre barnen Larsson PÅ SAMMA BILD. Det ni.
Vi skildes och möttes, förlorade något barn ibland men det återfanns. Barnen hittade rutschkanor och gungor och mormor och morfar gick själva runt och återupplevde Astrids fantastiska figurer såsom Madicken, Pippi, Ronja, Rasmus och Nils Karlsson med pysslingen. Själv stod jag bredvid en jättestor toalettstol där hakan knappt nådde upp till porslinskanten och mormor hade stora problem att öppna en vanlig dörr.
Barnen hade dels egna pengar genom att sälja de äldre familjemedlemmarnas tomburkar och flaskor och dels strömmade det in mer pengar från snälla mammor och mormödrar.
M köpte ett svärd, Dx köpte ett svärd och Di köpte ett svärd. Det blev lite oroligt utanför affären när bröderna plötsligt blev bröderna Lejonhjärta och svärden ven i luften, det hela lugnade dock ner sig och vi återvände hem till Storebro.
Så avslutades vecka ett och J tog en fullpackad bil och sina tre barn och for till Täby. Själva såg vi fram mot en riktig semester där vi satt fast där vi var utan bil och med bristfälliga kommunikationer. Mer därom i nästa blogg, man kan ju inte skriva allt på en gång!
