Välkommen Malin

Jag och kära hustrun var på Azorerna 2005 i en vecka. En dag var det uppehåll, de andra dagarna regnade det och huset läckte, kackerlackorna, stora som råttor, trillade ner i hustruns säng på nätterna och mycket annat gick ju snett men vi hade dagligen besök av en liten kille, Timmie, knappa två år. Killen var bara ett stort solsken och det var stört omöjligt att inse att vädret och hotellet var ruggiga, var och ett på sitt sätt, inte när den grabben hälsade på i alla fall.
Nå, Timmie var behäftad med en mamma, Malin och en pappa, Daniel. Vi träffades naturligtvis varje gång Timmie rymde till oss och efter den veckan så har jag haft sporadiska mailutbyten med Malin.

Två barn, Linn och Caspian såg dagens ljus och så skulle det bli en till och det blev en besvärlig tid och den lille killen föddes på tok för tidigt. Nu följde jag och A med på hennes blogg och det blev dagliga uppdateringar om läget. Prata om hopp och förtvivlan. Vi höll våra tummar och det var vi nog inte ensamma om och det har tydligen hjälpt, Sander har inga planer på att kasta in handduken så det hela fortsätter och glada för det är vi.

Jag startade min tafatta blogg i februari och efter att plötsligt inte kunna skicka mina kommentarer så tänkte jag återgå med att skicka mail. Efter ett antal dagar och tjurskalligt offrande några timmar varje gång på att lösa detta problem så fungerade det hela plötsligt när jag tog bort funktionen "kom ihåg inloggningslösen" och då fungerade den "ovillige bloggen igen.
Det var då jag beslöt mig för att dela med mig med min blogg till Malin som så tappert kämpar med att datera upp släkt och vänner med nyheter om Sander och hans familj. En halsbrytande spänning.

En något gammal bild tagen på Sveagardesföreningens 80 årsjubileum på Livgardets mäss. På bilden syns det gamla strävsamma paret Cedervall vid middagsbordet.

Jag hoppas att du Malin besöker min blogg då och då så får du en inblick i min familjs liv och leverne, inte minst nu när barn och barnbarn äntligen bosatt sig i Sverige!

Vårlig sommarpromenad

Fredag mitt på dagen. A drog iväg till Ellagårds växthus för att hitta nya blommor eftersom en del har solat ihjäl sig i vårt soliga köksfönster. Hon kommer säkert att berätta vad hon köpt så jag hoppar det. Fast bara nästan. Metro skulle ha lyxfiskspett denna vecka och detta har hon införskaffat till ett antal av två stycken.

Jag tog på mig gympaskorna, försåg mig med min kamera och stack iväg upp till Ensta krog i fast förvissning att gå runt elljusspåret.

Just denna tid i maj har den stora blomningen av vitsippor, gullvivor och blåsippor blommat över och nästa blomma på tur är liljekonvaljen. Jag hittade dock några vita saker som var väldigt små men de gick att förstora lite så att de nästan såg ut som vitsippor men jag lovar, de är inte större än smultronblommor.

Sedan hittade jag inga bra motiv under resten av skogspromenaden bortsett från maskrosor men dessa lämnade jag kvar i PC´n för kommande behov. Men syrener och hägg kantade asfaltvägen efter Ensta krog och titta bara på dessa vita, vackra syrener. Och som de luktade sen, de lila är nu nästan utblommade men doftade skolavslutning även de.

Apropå skolavslutning. Här kommer något som på något sätt påminner mig om svunna tider.

Nu är min promenad snart slut och planteringarna utanför vårt hus innehöll en grann buske som jag plåtade som Kalle Anka gjorde ute i djungeln på julaftonen.

Nu skall jag sätta mig och längta efter fiskspett, ett glas vin, okej då, två glas och så efter hela familjen Larsson förstås. Jag skall prata med SMHI så att de håller kvar det väder vi har nu. Lagom varmt, lagom svenskt, lagom mycket blåst och lagom regnigt. Det vill säga att det inte regnar det minsta, himlen är så blå så blå. Kul avslutning med fyra a utan ringar !

mys och mat på Klockaruddsholmen

Trängbefälsföreningens vårfest, styrelsemöte och avslutningsmiddag för dom som gör jobbet, det vill säga styrelsen och några udda figurer som till exempel jag som är chef för valberedningen. En kylig morgon, lördagen den 14 maj, hämtade snälla Birgitta oss och färden gick till Djuröbrons fäste nästan ute vid Stavsnäs på Värmdölandet.
Liten båt hämtade oss och efter en kort färd kom vi fram till ön.
Där fanns det stora samlingshuset med plats för en sjusabla massa människor (vi var kanske kanppt 20 personer) och runt omkring på ön fanns små stugor för övernattning. Vi fick den bästa. Ingen lyx, inget rinnande vatten, torrtoa men ruskigt vackert. Gott, växlande väder på lördagen men vid hemfärden på söndagsmorgonen så regnade det förstås. Kär hustru hade nämnt att jag gillade att grilla och som en följd av detta så fixade jag lunchen, det vill säga hamburgare. 24 stycken stora dasslock som krympte vid grillningen och några trillade ner genom gallret till den glödande kolen därunder. Dessa fiskades upp och borstade av så gott det gick och jag hörde ingen som klagade. Tvärtom. Jag fick därför även grilla 6 stora fläskfiléer till middagen, cirka 4,5 kilo. De var färdigputsade och marinerade så det var bara att elda på. De blev vackert nötbruna och glänsande och alla fann behag i min grillkonst.
Matordningen för dagen var, vid framkomst kaffe med bröd, därefter hamburgarna, kaffe igen och framåt 6-tiden en drink, förrätten bestod av gubbröra med snaps, öl eller vatten. Sedan kom fläskfiléerna, 6 kg potatissallad och en halv kubikmeter finfin sallad. Vin förstås. Paj med vispgrädde efter, ost med mera vin och kaffe och avec.
Sålunda styrkta till kropp och själ så blev det en promenad upp på öns enda berg där Adam och Eva frodades tillsammans med styvmorsvioler. Rörande vackert. Flaggan halades och allt var så förskräckligt fosterländskt svenskt.
Söndag morgon bjöds vi på en riklig frukost innan hemfärden anträddes. Tänk vad man kan hitta på att göra en helg i sköna maj!

Bilderna visar flaggans nedkomst, Bryggan med utsikt mot Djurö på andra sidan sundet och mysig nattbild med blixt från vår veranda. Månen blev liten men trädgrenarna blev ju upplysta och är riktigt tjusiga tycker jag. Kommer nog aldrig att vinna något pris på den bilden förstås.

Slutligen, efter denna matbraklördag så syns här dagens storslagna middag. Tro det den som vill!

Käftis

Har ju inte talat om hur det gick hos tandläkare Dardel.

Jodå, det gick alldeles utmärkt och han hittade ingenting, börjar väl bli lite gammal kanske.

Att fela är mänskligt

Det var mord det handlade om och inte Afghanistan (gårdagens blogg) 
Afghanistan blir den 17 maj, Norges nationaldag. Igår var det Riksmordkommissionens chef som underhöll oss i nästan tre timmar med uppehåll för en macka och en kopp kaffe för de som inte hade tappat aptiten. Det hade vi inte men vi hade två kokta ägg hemma som skulle bli till varsin ansjovissmörgås vid hemkomsten, därför struntade vi i kaffet och mackan.

Om det var hemskt? Tja, vad skall man säga?
Det hela var dock väldigt intressant och man fick följa ett mord i Fagersta från första början till upplösningen som polisen vann stort.
Sedan kan man väl tycka att det var bättre förr eller "ju förr desto bättre" men man kan ju ha vissa åsikter över Aftonbladets ordval. Det var nog på den tiden då ingen brydde sig speciellt.

Dagens mycket sena lunch eller något tidiga middag kommer att bli sallad bestående av
 en mördad och uppbränd kyckling med lite jox i för att göra det hela nyttigare och aptitligare.

Sådärja, nu är alla fel tillrättade, adjö för denna gång.

Redan tisdag

Refererande till gårdagens ovationer över två lettiska bullar med kaffe så har jag funnit ett bevis över min stora glädje över att finna sådana delikatesser i detta fattiga grannland.

För övrigt så är denna dag ännu så länge bullös men skall snart komma i rätt balans medan A är ute och går runt Rönningesjön. Själv avvaktar jag att klockan skall bli lagom mycket för att ta tåget till stan för vidarebefordran med buss 4 till tandläkare Dardel.

Sedan hinner jag nätt och jämt hem förrän jag återvänder till huvudstaden i sällskap med kära hustrun för att ta en rask promenad till en lokal nära Högkvarteret för att där avlyssna Livgardets chef Håkan Hedlund som skall tala om sina egna upplevelser i Afganistan.

Därefter så ser veckan lugn ut och vi kan packa våra väskor för att på lördag ta oss ut mot Stavsnäs och där deltaga i Trängens familjedag på en liten ö vid Djurö. När denna fest är slut så får alla åka hem utom styrelsen och andra involverade personer, bland annat jag för mina prestationer i valberedningen, för att ha en trevlig våravslutningsmiddag och övernattning i små stugor för att något så när sobra ta oss hem efter frukosten på söndagsmorgonen.

Jovisstja, jag blir ensam nu på fredag då A skall ta på sig uniformen och deltaga i en KFÖ (Krigsförbandsövning) som en av Stockholms HV-bataljoner håller denna vecka. Hennes uppgift blir att skjuta av sin kamera  mot lämpliga och olämpliga mål.

Jag var också i Riga

Tänkte komplettera med en bild över samma gubbar som A redan lagt in i sin blogg. Denna är kompletterad med en liten gubbe i nederkanten för att man skall få en uppfattning hur in i bomben stort detta stenröse är. Den mannen har förresten varit svensk diplomat i Riga under tre år och han var vår guide under vistelsen.

Vi åt varierande mat på båtar och restauranger, stora som minimala. Dag tre hade vi avslutningsmiddag i Riga på en jättestor inrättning av grova timmerstockar. Där intog vi buffén som bestod av dels en otrolig fin fisk och skaldjursavdelning samt en kött och chark del som var av mindre omfattning än fiskdelen. Vi tog öl eftersom det dels ingick och det kom aldrig någon servitris som vi kunde beställa vin av. Jo, det fanns även en dessertavdelning, liten med god.
Ett exempel på Lettlands priser kan ju nämnas att vi i centrala delen av Riga hoppade in på ett litet fik och intog varsin typ stor platt bulle, den ena med äppelskivor och den andra körsbärssylt i mitten. Till detta varsin kopp kaffe. Helt OK att både äta och dricka och allt till ett pris av cirka 20 svenska kronor.

Den övre tallriken ser lite obebodd ut men det beror på att jag redan käkat upp hälften.