Ett fort till

Det var visserligen inte så länge sedan vi besökte Siarö men det var så mediokert så vi bestämde oss för att åka till Arholma när vi ändå höll på och det var faktiskt en upplevelse även jämfört med Femöre och Tingstäde och till och med Fort Siloso i Singapore. Inget av de svenska forten har varit med om något krig men nära har det ju varit.
Här ser vi en typisk svensk skärgårdsnatur till synes helt orörd, måste vara ett reservat eller något liknande

Visst är det vackert! Under dessa små svulster på öns topp döljer sig en stor anläggning som var så hemlig att ingen visste om den men ryssarna visste förstås att det fanns en kanon där som inte kunde missa ett sjömål, detta tack vare vår spion Stig Bergling. Även Wennerström hade ju Stig som tilltalsnamn. Funderar på att byta men tror jag låter bli. Det fanns förstås allt i denna anläggning till och med en prydlig urinoar utan dörr. Spelade liksom ingen roll det fanns bara manliga soldater på den tiden.

K Hustruns blogg visar en bild tagen på mig bakifrån när jag tog denna fantastiska bild på 10,5 cm kanonen som kunde få ur sig ett par skott i sekunden.

Vädret var strålande och utsikten uppifrån kanonens plats på berget var nästan kriminellt hänförande, visst är Sverige vackert. Ibland.

Efter äventyret inne i berget så kom vi ut på toppen och vandrade ner till den lilla serveringen där vi intog varsin mycket kall och god öl. Strömmingsmackan inte att förglömma.

Dagen hade varit perfekt och vi vandrade tillbaka till färjeläget och därifrån kunde vi se den gamla fyrbåken på öns topp. Den byggdes 1768 och användes senare som lotsutkik och verkade också som stridsledningscentral i berget under båken. Bäst att tillägga att det var under andra världskriget då bland annat malmtrafiken till Tyskland hade anmälningsplikt till centralen. Fyren användes även som dansställe hur nu detta gick ihop.

Ha det så gott!

Kyrkogårdsön eller Siaröfortet

Onsdag 20 juli, tidig morgon, väcktes 05.30 av min ömma hustru. Vi skulle åka ut till Siaröfortet som inte är beläget på Siarö utan en liten ö strax söder om Siarö. Vädret var strålande och en skön frisk luft och lagom temperatur mötte oss på vägen in till Huvudstaden och så kom vi ombord. Fick turligt nog plats på det öppna övre däcket. Två ytterplatser till och med. Visst är Stockholm fantastiskt vacker!

På vägen ut, en färd på cirka 2 timmar så åt och drack vi medhavt kaffe (jag) och te (motparten) och åt var sin nybakad giffel innehållande ost, skinka och oliv. Vi tyckte inte att det var värt 100 kronor för blaskigt kaffe och en liten bulle.
Lyckligt framme så tog vi oss upp för en brant backe och landade vid restaurangen och där fick vi ta del av vad ön hade att erbjuda

Museum, det vill säga hela anläggningen som fanns inne i berget, var väl kanske bra att starta med, det skulle ju vara den stora attraktionen. Två små slitna poletter á 50 kronor gjorde att vi kunde komma igenom en automat vid ingången till bergets hemligheter. Vissa problem uppstod när kära hustrun tänkte passera passagen i fel riktning. Kustartilleriet har ju lämnat ön för många år sedan och hela anläggningen var blöt, kall och mycket sliten och förfallen om man jämför med andra sevärdheter i Sverige. Om man gillar kanoner och betong vill säga. Femörefortet, Tingstäde på Gotland och Arholma är några ställen vi bevistat. Förutom Singapore förstås (Battle box och Fort Siloso på Sentosa) men restiden är förstås väl lång.
Ovanpå detta fort så befann sig tusentals ton betong och ett antal duktigt stora kanoner som skulle skydda Sverige från ryska anfall som man trodde skulle komma i Furusundsleden utanför ön. Det första som möter oss innanför entrén är toaletterna, fyra stycken, samt någon som verkade stå därinne och visslar samt gör vad man gör på en toalett samtidigt som alla toaletter spolar samtidigt. Allt var inspelat, det var ingenting där förutom högtalaren varigenom allt sipprande och visslande hördes. Sedan måste man erkänna att det var många år sedan som dessa toaletter rengjordes. Alldeles för många.

Man får förmoda att toan till vänster skall användas om man har för avsikt att sitta ner under akten.En vacker bild visar hur ön ser ut utanpå och inne i berget. Man började bygga anläggningen 1916, mitt under brinnande världskrig.
Vi fortsätter vår vandring i mörkret och kylan och hittar de 500 mannarnas läckra tvättrum. Troligen fanns inte alla 500 soldaterna inne i berget samtidigt utan det fanns logement utanför och så hela havet att tvätta sig i förstås.

Lyckades fånga hustrun när hon försvann i dunklet framför min kamera.

.

Man lagade käk till innevånarna och hade en skaplig kapacitet, hur det smakade kan förmodligen diskuteras. Sedan kan man kanske undra om styrkan var full hela tiden?
Vi blev knappast hungriga av att se köket nere i kylan och fukten men vi tog oss upp till restaurangen och fick i oss en god rökt lax med färsk potatis och citroncremefraiche med gräslök på toppen. Alldeles utmärkt alltihop och det sköljdes ner med varsin Åbro 3,5.

Efter måltiden tog vi oss upp på taket och gick ner i löpgraven som finns runt hela takanläggningen.

Koleran grasserade mycket under 1800-talet och Kyrkogårdsön fick sitt namn när man grävde ner döingrna på denna ö. Vi hittade inga gravar utan de finns nog placerade överallt på ön. Det enda som påminde om denna tid är denna skylt. Ruggigt.

Utöver kanonerna på taket så fanns också tvenne kanoner på norrsidan som kunde förflyttas på en spårbunden vagn mellan de olika utskjutningsplatserna. Personalen i denna sektion hade inte glädjen att söka skydd i berget.

Ja, nu behöver ingen som läser detta åka till ön, jag tror att jag har täckt det mesta. Hejsan!

Handla med förhinder

I dag måndag beslöt jag mig för att ta bussen till Arninge och handla veckoransonen på ICA. Dels har den gode handelsmannen Sören gett mig ett plastkort som renderar mig 50 kronors rabatt varje gång jag handlar över 300 kronor och dels så har samme handelsman skickat fyra rabattkupongen á 75 kronor om man köper för 500 kronor. Alltså, för 500 kronor inköpta varor får jag 125 kronor rabatt. 75:orna gäller en per vecka.
Jag laddade med plånbok, nycklar, liten grej för att få loss en kundvagn, paraply, ety det var ganska hotfulla moln på himlen. Därtill två kassar från Holland och en liten frysväska med frysblock som passade i Hemakassen.
Sålunda väl utrustad så begav jag mig i god tid ner till 11.03 bussen som kom i tid. Det brukar aldrig 10.03 bussen göra, den kommer nästa jämt minst 10 minuter innan, det är lite knepigt att parera sådana här avvikelser men man lär sig.
Väl uppe löste jag upp en kundvagn och fick för mig att ta ut lite pengar i Handelsbankens bankomat innan banken eventuellt kolapsar. Den tycks ju trots allt klarat EU´s stresstest eller vad det nu var man kallade det. Tog fram plånboken och där fanns allt utom ICA/Mastercard kortet. Visst ja, det ligger i den lilla, lilla plånboken som jag använder när detta kort är det enda jag behöver, typ en liter mjölk i Täby Centrum.
Jag insåg att det var bäst att bege mig till busshållplats Kundvägen ett par minuter bort och den elektroniska skylten sade mig att bussen skulle komma om 8 minuter, gott om tid alltså. Bussen skulle avgå 11.33 och vid den tidpunkten sade skylten EN MINUT kvar och strax därefter stod det NU. Ingen buss. Minuterna gick, det stod ömsom 1 MINUT eller också NU. Så försvann all information ett tag och sedan började det igen. Någon buss kom förstås inte. Klockan 11.45 slutade informationen och de tre tavlorna ägnade sig åt andra busslinjer. Nästa buss skulle komma en timme efter 11.33 och det var riktigt skönt att tillbringa 70 minuter i busskuren. Det fanns ju ganska frisk Arningenluft och trafikbullret var väl inte alltför störande.
12.33 kom bussen som den skulle. Väl hemma ringde jag SL och meddelade vad som hänt. Hon det vill säga den svarande damen, skulle rapportera det hela, fattas bara annat klämde jag i. Jag undrade om man kan få någon ersättning. Jodå, resegarantin gäller, man kan alltså ta taxi tyckte damen. Nähädå, talade jag om för henne för att se hur stresstålig  hon var. Jag har SL-kort och bankkort och bär aldrig med mig pengar till taxi därutöver har jag ingen telefon (ljög jag till men min gamla Nokia är vansinningt gammal och räknas knappast).
Något sådant här hade hon aldrig råkat ut för och jag föreslog att jag skulle få ett par åkremsor i alla fall men se det gick inte alls, taxi skulle det vara. Jag uttryckte mig hårt och bryskt att jag absolut inte var nöjd med servicen och klämde på luren.
Vad lär man av detta? Jo, tag alltid med ICA-kortet och taxipengar annars står du där med glass, färsk fisk och charkuterier för det var det jag bland annat skulle inhandla.
Skam åt den som ger sig. I morgon tar jag 10.03 bussen, det vill säga 09.50 till Arninge för ett nytt försök. I dag hade jag aldrig hunnit eftersom mitt pensionärsplastkort som ger 50 kronors rabatt vid köp för 300 kronor upphör att gälla klockan 15.00. Det gäller dessutom bara vardagar men då redan från öppningsdax.

Tänk vad mycket man får vara med om när man skall handla!

Doglas Johansson

Doglas? Nej då, han lever och är en trevlig krabat som egentligen heter Jack. Efternamnet är Russel. Han bor med husse och matte alldeles bredvis oss i Täby men på sommaren vaktar han sommarhuset uppe i Roslagen.

Som synes en trevlig lirare, ständigt på hugget.
I går var det Gustafsberg och i dag blev det Doglas med familj, det vill säga matte och huss. Buss till Norrtälje och sedan en slingrig resa till Rörvik eller om det nu var Norra Råda, lär mig aldrig det rätta. Hipp som happ, bussen stannar om man säger till eller om man skall med bussen så viftar man frenetiskt och bussen stannar snällt. Allt fungerade och vi kom fram till familjens delvis nya hus. Snön tog den stora verandan förra året och är nu återuppbyggd, större och stiligare än någonsin.
Det skulle förstås börjas med kaffe och BULLE samt några andra kakor och rulltårta därtill. Bara detta var värt resan. Damerna fann varandra på verandan

Temperaturen visade normal svensk sommar, det vill säga 15 grader och vi beslöt att gå ut en runda med hunden och lukta på blommorna. Det var mycket gott om dessa och det var en kall men njutbar promenad. Blåklockor fanns det rikligt av, smultron likaså men de är rysligt små så de ville inte liksom fastna på plåten.

Den här liraren besöker just Humlornas systembolag och provianterar inför helgen.

Väl hemma så skulle det fixas mat. Damerna plockade efterrätten på tomten, en hel driva smultron. Jag och husbonden förberedde middagen och oss själva med varsin god öl i fåtöjerna ute i solskenet. Själva grillen var färdig att tändas på. Det stora och manliga arbetet med att hälla i lite kol var avklarat så vi var i stort sett klara för middagen.

Medan damerna fixade i köket och sörplade rosévin så underhöll vi hunden med dragkamp (ett gummiköttben). Hunden är mycket stark och ofantligt envis.

Så blev det dags att tutta på grillen, foliepaket med lax, smör, senap, flingsalt och citron bars ut och lades på grillen tillika med smörat bröd och flingsalt även här. Det gällde att få igång törsten för det stod en bag in box, 3 liters, vid bordet innehållande ett gott och kallt vitt vin. Vi åt och njöt i det vackra vädret, efterrätten kom in, det vill säga lättvispad grädde och en massa små tokgoda smultron. Man uttrycker sig visst på det sättet nu för tiden. Det var dags att tänka på den så kallade refrängen och vi viftade in en lång ledbuss som snällt plockade upp oss. Det var vi, chauffören förstås och en annan passagerare. Jag tror inte det här är en lönsam linje för SL. I morgon torsdag, så skall vi ta det lugnt.

S/S Gustafsberg VII

Den 12 juli beslöt vi oss att fara med rubricerade tuff-tuff båt till Gustavsberg med avfärd från Nybroviken. Vädret var mest soligt och resan gick utmärkt bra genom det trånga Skurusundet, det ännu trängre Baggensstäket och så några minuter på Baggensfjärden där Saltsjöbaden och Solsidan hägrade i fjärran.
Vi lämnade som sagt storstaden och nedanstående bild föreställer Gamla Stan som tonar bort i väster. Den tog jag genom den aktre matsalen genom rutan, därav den konstnärliga suddigheten som fotot fått. Tycker själv att det hela ser handmålat ut på något vis.
Uti denna salong intogs kaffe och KANELBULLE. Som vanligt så åt jag upp nästan hela bullen innan jag kom mig för att fotografera de sorgliga resterna. Två kaffe i pappmugg och två mikrouppvärmda bullar för bara 100 kronor!

Så var vi framme och steg i land i ett soligt Gustafsberg. Hela byn är knökfull med byggnader från porslinsfabrikens guldålder men som nu i stort sett övertagits av muséer, outlets, skräpaffären, konstnärsinstitutioner med mera med mera. För all del, fabriken för dagens produktion finns kvar och där fanns fruktansvärt mycket porslin och annat som inte hade med Gustafsberg att göra. Svindyrt dessutom.

                                                   Snacka om godisskål!

Tursamt nog så snubblade vi in i muséet. Inträdet var 60 pix per person men eftersom vi kom med båten så slogs priset ner med 50 procent. Vi gick runt och blev nostalgiska när vi fann en massa porslin och andra föremål som daterade sig från vår barndomstid. För mycket länge sedan förstod vi. Skämt åsido, det är kul att se pyro och sankta Anna och allt vad de heter. Naturligtvis fanns det mycket annat från storhetstiden samt en stor avdelningen med toalettstolar som ju saknas i en eller annan familj i Storebro. Här ett allvarligt menat förslag på en toa som garanterat inte har problem med spolningen.

Tiden i Gustafsberg var väl tilltagna 1½ timme så det lär bli en ny resa per buss i framtiden. I outletten så fann vi svarta tallrikar. Eftersom vi slängde våra gamla svarta tallrikar när vi gjort om köket och detta på grund av platsbrist så köptes 8 nya, tunga tallrikar in. A fick in dem i en låda i köket men då åkte å andra sidan 6 stycken glasfisktallrikar ut och de står nu på köksbänken, totalt hemlösa.

Åter ombord besöktes toaletterna och så intog vi våra reserverade platser i matsalen. Vi ögnade igenom den lättbegripliga menyn (5 alternativ) och bestämde oss för stekta abborrfiléer med kantarellsås och färskpotatis. Eftersom anrättningen var den dyraste, 232 kronor, så tyckte vi att Mariestad kunde överhoppas och vi tog en flaska vitt vin. Husets eller kanske båtens vin var den billigaste och betingade bara ett pris av 282 kronor. Systemets motsvarighet måste ligga minst 200 kronor lägre. Ett godare vin kostade 100 spänn mer så det blev båtvin.

Nu var vi snart framme vid Nybroviken igen och kunde se tillbaka på en mycket trevlig dag som varmt kan rekommenderas.

bröllopsdagen den 6 juli

Hej igen alla mina läsare. Alla tre!
I onsdags äntrade vi S/S Baltic Queen och fick en godtagbar ytterhytt på ättonde våningen. Sängarna var som vanligt och såg inget vidare ut efter att jag tillbringat en natt i den

Vi åt en mycket god middag i den ryska matsalen och fick ett liten bås alldeles för oss själva. Dessutom tilldelades vi en otroligt söt, snäll och duktig servitris. Hon missade ingenting, inte ens att ta ett kort på oss.

Jag har knyckt fotot ur A´s kamera eftersom det var den som användes vid tillfället i fråga. Hoppas att hon inte blir putt.

Första dagens meny var en starter bestående av honung, smetana och saltgurka. Fattas bara annat, det skulle ju vara ryskt. Till detta ett sagolikt gott estniskt mörkt bröd med flingsaltat smör. Sedan kom en fisktallrik som förrätt med lax -vodka och vinbärsbrässerad , en liten tomat med forellromsmousse, gravad sik samt Tsarens sill som fick smak av lök och konjakslag. Allt detta dracks med vatten för vi skulle ha vitt vin till huvudrätten och den bestod av Lax med adzika, löksås med saltgurka och skivad ugnspotatis. Vi skippade desserten utan tog en gin och tonic i pianobaren i stället.

Dagen därpå gled vi ut från båten och tog oss en tur upp till den gamla staden. Förskräckt kunde vi konstatera att det var hårda straff om man gick mot röd gubbe. Det var marknad och medeltidsdagar som började precis som vi anlände till det stora torget. Ett anmärkningsvärt köp var ett liten hatt som A ville ha. Den klädde oss båda utomordentligt.

Ruskigt eller hur?
Det blev kväller och vi intog samma lilla matalkov som dagen före. Samma glada servitris och nu följde vi hennes råd. Till entrérätten så tog vi ryskt öl och rysk vodka. Det var en väldigt bra blandning och huvudrätten bestod av stora och möra biffstekar med gräddfilsstuvad surkål och pyttesmå persiljesmörstekta potatisar och som kronan på verket en god portvinssås.
Den här gången blev det även kaffe efter.
Därmed var vi mätta och belåtna.
Här ser vi hur startern och fiskförrätten (1:a dagen) ser ut efter det att jag inte kunde hålla mig utan käkade upp hälften innan jag kom ihåg att fotografera det hela.

En mycket trevlig resa med god mat, god service, vackert väder och specialpris på Beefeatergin för 125:- SEK för 1 liter och det är klart att man slog till på detta skamliga erbjudande.

Sigtunaresan

Sigtuna ja, inte helt lätt att ta sig dit men Roslagsbanan till Mörby, därifrån buss till Solna stn, tåg till Märsta och buss till Sigtuna och så är man framme. Varmt var det också, väldigt varmt.
Väl framme så tog vi oss ner till vårt favoritcafé där konstnärer kan visa upp sina verk i en liten röd stuga med vita knutar och med caféets vackra bord uppställda på gräsmattan utanför.

Deras bullar rekommenderas, har aldrig fått godare. Man kan välja på vanilj, kanel eller kardemumma. Denna gång tog jag kardemumma. En himmelsk upplevelse.
Dammsugaren är inte min.

Här ser vi den duktiga konstnärinnan Yvonne med några av sina verk bland annat Sigtuna rådhus. Som jämförelse finns även en bild på originalet. Sötare rådhus får man leta efter.

Mitt i bull och kaffedrickande kom Hasse (min gamla chef från ITT-tiden) och hustru Ulla som tydligen också var kaffetörstiga eller möjligen konstintresserade.

En liten stickgata och så naturligtvis en runsten, en liten rackare som man placerat längs huvudgatan.

Nästa bild visar en del av Hasses och Evas "Skeppshandel" som vi alltid besöker när vi är i Sigtuna. Om det blev något köpt vid tillfället så inte var det jag som köpte. Jag talar inte heller om vem det var men gå in på hennes blogg så löser sig detta problem automatiskt.

Dagen avslutades med karré, klyftpotatis och gräddig kantarellsås. Rödvin? Jomenvisst!
Just nu drog A till loppisen, bäst att följa efter med ambitionen att förhindra inköp av skrymmande saker, vi har ju ingen plats!
Slut för idag troligen.