Doglas Johansson

Doglas? Nej då, han lever och är en trevlig krabat som egentligen heter Jack. Efternamnet är Russel. Han bor med husse och matte alldeles bredvis oss i Täby men på sommaren vaktar han sommarhuset uppe i Roslagen.

Som synes en trevlig lirare, ständigt på hugget.
I går var det Gustafsberg och i dag blev det Doglas med familj, det vill säga matte och huss. Buss till Norrtälje och sedan en slingrig resa till Rörvik eller om det nu var Norra Råda, lär mig aldrig det rätta. Hipp som happ, bussen stannar om man säger till eller om man skall med bussen så viftar man frenetiskt och bussen stannar snällt. Allt fungerade och vi kom fram till familjens delvis nya hus. Snön tog den stora verandan förra året och är nu återuppbyggd, större och stiligare än någonsin.
Det skulle förstås börjas med kaffe och BULLE samt några andra kakor och rulltårta därtill. Bara detta var värt resan. Damerna fann varandra på verandan

Temperaturen visade normal svensk sommar, det vill säga 15 grader och vi beslöt att gå ut en runda med hunden och lukta på blommorna. Det var mycket gott om dessa och det var en kall men njutbar promenad. Blåklockor fanns det rikligt av, smultron likaså men de är rysligt små så de ville inte liksom fastna på plåten.

Den här liraren besöker just Humlornas systembolag och provianterar inför helgen.

Väl hemma så skulle det fixas mat. Damerna plockade efterrätten på tomten, en hel driva smultron. Jag och husbonden förberedde middagen och oss själva med varsin god öl i fåtöjerna ute i solskenet. Själva grillen var färdig att tändas på. Det stora och manliga arbetet med att hälla i lite kol var avklarat så vi var i stort sett klara för middagen.

Medan damerna fixade i köket och sörplade rosévin så underhöll vi hunden med dragkamp (ett gummiköttben). Hunden är mycket stark och ofantligt envis.

Så blev det dags att tutta på grillen, foliepaket med lax, smör, senap, flingsalt och citron bars ut och lades på grillen tillika med smörat bröd och flingsalt även här. Det gällde att få igång törsten för det stod en bag in box, 3 liters, vid bordet innehållande ett gott och kallt vitt vin. Vi åt och njöt i det vackra vädret, efterrätten kom in, det vill säga lättvispad grädde och en massa små tokgoda smultron. Man uttrycker sig visst på det sättet nu för tiden. Det var dags att tänka på den så kallade refrängen och vi viftade in en lång ledbuss som snällt plockade upp oss. Det var vi, chauffören förstås och en annan passagerare. Jag tror inte det här är en lönsam linje för SL. I morgon torsdag, så skall vi ta det lugnt.