Kyrkogårdsön eller Siaröfortet

Onsdag 20 juli, tidig morgon, väcktes 05.30 av min ömma hustru. Vi skulle åka ut till Siaröfortet som inte är beläget på Siarö utan en liten ö strax söder om Siarö. Vädret var strålande och en skön frisk luft och lagom temperatur mötte oss på vägen in till Huvudstaden och så kom vi ombord. Fick turligt nog plats på det öppna övre däcket. Två ytterplatser till och med. Visst är Stockholm fantastiskt vacker!

På vägen ut, en färd på cirka 2 timmar så åt och drack vi medhavt kaffe (jag) och te (motparten) och åt var sin nybakad giffel innehållande ost, skinka och oliv. Vi tyckte inte att det var värt 100 kronor för blaskigt kaffe och en liten bulle.
Lyckligt framme så tog vi oss upp för en brant backe och landade vid restaurangen och där fick vi ta del av vad ön hade att erbjuda

Museum, det vill säga hela anläggningen som fanns inne i berget, var väl kanske bra att starta med, det skulle ju vara den stora attraktionen. Två små slitna poletter á 50 kronor gjorde att vi kunde komma igenom en automat vid ingången till bergets hemligheter. Vissa problem uppstod när kära hustrun tänkte passera passagen i fel riktning. Kustartilleriet har ju lämnat ön för många år sedan och hela anläggningen var blöt, kall och mycket sliten och förfallen om man jämför med andra sevärdheter i Sverige. Om man gillar kanoner och betong vill säga. Femörefortet, Tingstäde på Gotland och Arholma är några ställen vi bevistat. Förutom Singapore förstås (Battle box och Fort Siloso på Sentosa) men restiden är förstås väl lång.
Ovanpå detta fort så befann sig tusentals ton betong och ett antal duktigt stora kanoner som skulle skydda Sverige från ryska anfall som man trodde skulle komma i Furusundsleden utanför ön. Det första som möter oss innanför entrén är toaletterna, fyra stycken, samt någon som verkade stå därinne och visslar samt gör vad man gör på en toalett samtidigt som alla toaletter spolar samtidigt. Allt var inspelat, det var ingenting där förutom högtalaren varigenom allt sipprande och visslande hördes. Sedan måste man erkänna att det var många år sedan som dessa toaletter rengjordes. Alldeles för många.

Man får förmoda att toan till vänster skall användas om man har för avsikt att sitta ner under akten.En vacker bild visar hur ön ser ut utanpå och inne i berget. Man började bygga anläggningen 1916, mitt under brinnande världskrig.
Vi fortsätter vår vandring i mörkret och kylan och hittar de 500 mannarnas läckra tvättrum. Troligen fanns inte alla 500 soldaterna inne i berget samtidigt utan det fanns logement utanför och så hela havet att tvätta sig i förstås.

Lyckades fånga hustrun när hon försvann i dunklet framför min kamera.

.

Man lagade käk till innevånarna och hade en skaplig kapacitet, hur det smakade kan förmodligen diskuteras. Sedan kan man kanske undra om styrkan var full hela tiden?
Vi blev knappast hungriga av att se köket nere i kylan och fukten men vi tog oss upp till restaurangen och fick i oss en god rökt lax med färsk potatis och citroncremefraiche med gräslök på toppen. Alldeles utmärkt alltihop och det sköljdes ner med varsin Åbro 3,5.

Efter måltiden tog vi oss upp på taket och gick ner i löpgraven som finns runt hela takanläggningen.

Koleran grasserade mycket under 1800-talet och Kyrkogårdsön fick sitt namn när man grävde ner döingrna på denna ö. Vi hittade inga gravar utan de finns nog placerade överallt på ön. Det enda som påminde om denna tid är denna skylt. Ruggigt.

Utöver kanonerna på taket så fanns också tvenne kanoner på norrsidan som kunde förflyttas på en spårbunden vagn mellan de olika utskjutningsplatserna. Personalen i denna sektion hade inte glädjen att söka skydd i berget.

Ja, nu behöver ingen som läser detta åka till ön, jag tror att jag har täckt det mesta. Hejsan!